Öland (för det är tradition vid det här laget)
Så över Kristi himmelsfärd var jag på fältstation Öland igen, för tredje året i rad. Som vanligt åkte vi på utflykter, kollade på fåglar, fjärilar, djur och växter, hängde vid tälten, åt skarriga pulversoppor och massa tartex på knäckebröd, sjöng och pratade en massa, hade artrace etc. Alltså det livet <3 <3 I år åkte jag till Öland med kontrabussen SUG-distriktet tar varje år, och den känns alltid lika hippieidyllisk att åka i. Sigrid var redan där, i egenskap av inhoppad Ölandskommité. Eftersom Agnes som var arrangör egentligen blev sjuk precis innan lägret fick Sigrid kliva in som huvudansvarig, och jag måste säga att trots kort varsel gjorde hon ett helt helt grymt jobb. Jag hade anmält mig som frivillig att vara fadder, och fick fadderansvar först åt två små tjejer, och sedan åt två till, så som mest hade jag ansvar över fyra tjejer. Det var intensivt men gick jättebra, och jag fick mycket positiv feedback, både av tjejerna själva och av deras föräldrar. Något jag minns särskilt var när en av tjejerna sa "Du är den första faddern jag har haft som verkligen är rolig att vara med!" Så himla fint. <3
Jag lyssnade på den här låten på repeat under bussresorna och under de små tillfällen jag hade egentid under lägret, och jag svär att jag lyssnade på den minst 150 gånger under maj månad, helt utan överdrift. Så. Bra. Så. Beroendeframkallande.
